Läslogg 4 - Livet Deluxe

”Min syster mördades av dem för åtta år sen. Han som låg bakom det tog du hand om i explosionen. Och hans dotter tog hand om den andre som låg bakom. Och hon själv kommer alltid att sova lika dåligt som jag.” (s.494)

Det här citatet kommer från sista sidan i boken. Det är här mysteriet avslöjas. Vem var det egentligen som anlitat lönnmördaren som mördade Radovan? Här fick jag svaret. Jag hade ingen aning om att det var JW som låg bakom det till den stunden då jag läste det här. Från första sidan i boken så fick man följa en anonym person som agerade som en hitman, man fick bara veta att hans uppdrag var att döda Radovan. Detta har följt med under hela boken och man har länge funderat över vem som är mördaren och vem som anlitat honom. Anklagelser och misstänkta personer har flugit hit och dit när man har fått följa Natalie i kampen om att finna svaret. Till slut så visar det sig att det är JW, hennes nye älskare, som ligger bakom det hela.

Patrik Sjöberg- Det du inte såg

LOGG 4

’’Tyvärr, alla ni som tycker att jag är en arrogant och dum jävel. Ni lär få se mer utav mig i framtiden!’’

Med dessa meningar avslutar Patrik sin bok. Två meningar med en stor innebörd. Inte nog med att han sätter ord på ett betydelsefullt och svårt val, han bevisar även för andra att livet går vidare. Visst kan det vara svårt att på riktigt bearbeta svåra känslor och minnen. Men det är samtidigt denna metod som gör att vi senare kan fortsätta på nytt. Jag tror nämligen att känslor kräver fysiska uttryck för att man så småningom ska kunna släppa dem, lämna dem förgått. Det är först då vi kan blicka framåt och fortsätta leva livet både psykiskt och fysiskt.

Patrik gjorde sitt val, berättade sanningen kring det förflutna. Historier han förr inte vågat gestalta. Han förde upp ämnet i tal, fick andra individer att öppna sig kring liknande problem. Han ville tydligt markera och berätta vad som kan förekomma runt hörnet. Därför bör vi vara uppmärksamma vid märkliga beteenden. Sanningen kan dock vara svår att möta, svår att hantera. Jag tror nämligen att detta kan vara en nyckel till varför dessa samtal inte hör till vardagen. Folk är rädda för sanningen och eventuella konsekvenser vid tillkännagivandet. Varför väljer man den enklare vägen, blundar för verkligheten. Vi bör påminna oss själva om vilka konsekvenser tystnad kan ge.

’’Det Viljo gjorde mot mig och andra barn är den viktigaste anledningen till att jag ville skriva den här boken. Det handlar inte om att jag vill sätta dit någon som är död, det handlar om en historia som måste berättas. Av flera skäl.’’

Mitt tycke om boken
Jag tycker att boken är starkt gripande och givande. Jag fick läsa om verkligheten ur ett annat perspektiv. Plötsligt inser man hur lite man vet, hur mycket som finns att lära. Visuellt sett är vi stråt i stacken, det finns så mycket vi aldrig kommer förstå. Men genom att ta del av andras historier breddar vi våra värderingar och skapar en mångfald. På det kommer vi långt.

Media har gett en till synes hård och kaxig bild utav Patrik. Egenskaper som i Patriks fall bygger på ironi. Det är dock få som uppfattat detta och istället dömt Patrik utefter de överdrivna tidningsrubrikerna. Kanske krävdes det en bok för att ändra denna uppfattning, då man nu begriper hans ironi samt inser att även en hård fasad kan vara svag.

Fyrmästarens dotter - Ann Rosman

”Allas ögon var fästa på fyrens lanternin, i väntan på att ljuset skulle tändas. Ejdrarnas välbekanta och något förvånande ohoande hördes och måsarna dämpade för en stund sitt skriande. Så svepte det första vita blänket över horisonten och ett fyrfaldigt leve utbringades för Pater Noster.”

Allt hade precis löst sig i boken, Karin känner för första gången i boken lugn och ro och jag tror att hon inte är den enda som känner så efter allt som har hänt på Marstrands ön. Befolkningen från hela Marstrands ön stod vid den nyrenoverade fyren Pater Noster som återinvigdes.

Det som är lite intressant med boken är att den slutar precis var boken började, vid fyren där offret i boken hittades död.

Jag tyckte att boken var ganska krånglig, det var alldeles för många personer i boken så det blev lite svårt att förstå boken i slutet. Den här boken kanske inte är den mest intressanta boken för ungdomar i vår ålder, just för att den är lite långsam i mitten och sen kommer allt helt plötsligt i slutet så att man nästan inte hinner med.

Patrik Sjöberg- Det du inte såg

LOGG 3

’’Jag var tillbaka på tävlingsarenan igen. Solen sken, luften var varm och det var fullsatt på läktarna. Ett sorl av förväntan låg i luften. Jag satte mig ner på en av bänkarna nära höjdhoppsställningen för att snöra på mig skorna, och först då slog det mig: Fan jag har ju inte tränat på flera år.’’

’’Jag vaknade ur drömmen innan jag påbörjat ansatsen. Det gjorde jag alltid. Men drömmen var så jäkla verklig, så oerhört intensiv. Allt fanns där: ljuden, lukterna, känslan i magen.’’

Detta citat beskriver närheten vi har till ett hem. Platsen vi känner bäst, platsen vi behärskar utantill. Miljön som gör oss trygga, lukterna som påverkar vår stimulans. Detta fick Patrik uppleva på tävlingsarenan, det var hans hem. Inte var det konstigt att dessa drömmar kom och gick. Patrik saknade sitt hem, saknade sina familjemedlemmar som fanns där ute. Denna miljö var Patriks vardag, omgivningen samt alla iakttagelser från denna plats var så pass starka och intensiva att han omedvetet kunde uppleva dessa platser identiska i sina drömmar.

’’Det är länge sedan jag besökte Viljos grav nu, men de första åren efter hans död gjorde jag det många gånger. Ofta ville jag bara åka dit för att kunna konstatera att det var över. Det gav mig en slags tillfredställelse att titta på graven. Där nere ligger du, men jag är kvar här uppe.’’

Detta citat både illustrerar och förmedlar en känsla kring miljön. Omgivningen som annars var sorgbunden skymtade en lättnad, lättnad av att kunna konstatera ett faktum. Denna plats bidrog till att Patrik så småningom kunde gå vidare, lämna det gamla bakom sig. Fastlägga faktumet, känna friheten i nuläget. Jag tror dock att det krävs ett antal år innan man på riktigt kan lämna något bakom sig. Till en början förföljer oron om att faktumet inte stämmer. Att man en dag ska ställas mot väggen och inse att det endast var en lögn. Därför vill man konstatera sanningen, likt Patrik, återvända till graven.

’’Skyll inte på kända personer, skyll inte på skolan, skyll inte på samhället. Titta på er själva. Barnen blir en bild av hur ni är. Det är vad ni gör hemma som spelar roll. Inte vad jag gör och inte gör på krogen. Självklart hjälper en massa yttre impulser till, men allt börjar där hemma.’’

Frågan är varför just berömda profiler känner en skyldighet till att vara ett föredöme för samhället. Varför just dessa profiler anses påverka ungdomars beteende. Hur ska man som känd bete sig för att accepteras från samhället? Ska det privata livet påverka omdömet, eller bryr sig omgivningen endast om konsten de framför?

Jag anser att folket har rätt till att döma, tycka till kring konsten, i de lägen profilerna lever i cirkusen. Sedan vad de gör och icke gör utanför detta ska omvärlden inte bry sig om. Dock är det inte lätt. Vi har en tendens av att skylla ifrån oss, vi har en tendens av att döma folk. Det hindrar oss från att inse att uppfostran och beteende påverkas utefter hur det utspelas i hemmet. Personligheten utvecklas i rätt riktning då man känner trygghet. Tillsammans med denna grund finns det även påfallande yttre impulser, men glöm inte att barnen blir en bild utan er själva.

Läslogg 3 - Livet Deluxe

”En märklig plats. Även om hon varit där många gånger med pappa så tyckte hon nu att den kändes fientlig” (s.294)

Natalie besöker ett backhoppningstorn som hennes pappa har varit involverad i. Hon är där för att träffa en av Radovans gamla män, Stefanovic. Det uppstår en del konflikter angående framtiden. Vem ska bli en nye arvtagaren efter Radovans död?

Med detta citat så vill jag bara påvisa att minnen, miljöer och personer hör ihop. Man kopplar ofta en del platser till personer som man besökt platsen med. Jag känner igen mig i att platser kan kännas annorlunda, beroende på om man är där ensam eller med någon annan. En plats eller en viss miljö kan verkligen kopplas samman till ett visst minne.

Det så kallade Tornet befinner sig i Stockholm. I boken beskriver de utsikten från ett rum med fönster i tre riktningar.

”Man såg ut över Lill-Jansskogen. Bort över Östermalm. Längre bort såg hon Stadshuset, kyrktornen, och höghusen vid Hötorget. Längst bort: Globen skymtade. Stockholm bredde ut sig.” (s.295)

Jag kan själv visualisera bilden av hur det ser ut. På grund av att jag har sett alla de byggnaderna som beskrivs. Boken är lättare att förstå om man vistats i Stockholm en del. Eftersom boken utspelar sig i Stockholm så är det en stor fördel att veta hur miljön ser ut här. Jens Lapidus förutsätter att alla som läser boken vet hur Stadshuset, kyrktornen, höghusen vid Hötorget och Globen ser ut. Vilket är bra eftersom då behöver man inte gå in på massvis med onödiga detaljer. Dock så borde de bli svårt för vissa att kunna visualisera sig en bild om man aldrig sett byggnaderna förut.

Överlag så är bokens miljöer beskrivna på många olika sätt. Objekt beskrivs sällan med hjälp av färg och form. Det kan vara kort och koncist förklarat utan en massa detaljer. Detta sker oftast i samband med beskrivningar av objekt som de flesta av oss känner igen, t.ex. de i citatet ovan. Det finns även beskrivningar av miljöer som är mer abstrakta. Detta gör att man får skapa sig en egen bild av hur saker ser ut. T.ex.

”En soffgrupp, ett bord med sex stolar runtomkring, en minibar mot den fönsterfria väggen, fylld med flaskor.” (s.295)

Detta citat tycker jag man kan använda sin fantasi till, eftersom han inte gått in på några detaljer om hur föremålen ser ut. Det är upp till en själv att bestämma. Den bilden man får upp i huvudet när man läser är den bilden som beskriver rummet bäst. Hade han beskrivit föremålen med färger etc. så hade det inte alls blivit på samma sätt. Det hade genast blivit mycket striktare och ingen fantasi hade behövt användas. Nu är de upp till en själv. Vilken färg har möblerna? Vilken färg har rummet? Hur ser soffgruppen ut? Är rummet modernt eller gammalt? Detta är några frågor man kan ställa sig.

Fyrmästarens dotter - Ann Rosman

"När ska du börja jobba igen, Sara?" hade en av fröknarna frågat. Ja du, tänkte sara, när ska jag börja jobba igen? När jag mår bättre, när jag klarar av att gå till affären och köpa mjölk utan att klappa ihop. "Jag vet inte", hade hon svarat." - sid 156

Sara har haft sina problem på sistonde och hon vet inte riktigt själv hur hån mår. Detta citat dyker upp när hon lämnar sina barn på dagis och en av dagisfröknarna utnyttjar henne lite för att bli av med hennes barn lite tidigare. På grund av problemen Sara har haft tidigare så har hon inte orket eller självförtroendet för att säga ifrån. Jag kan relatera till en sån kännsla som Sara känner. Att man verkligen inte orkar eller vill säga hur man egentligen mår.

" Det var dag, men dagen var mörk och regning och svart. Svart som natten, en natt fylld av hopplöshet och människors skirk. De skarpa smällarna från tyskarnas pistoler. Kulor som effektivt satte punkt för judiska liv. Inte ens då förstod vi omfattningen av av eller vad som hände. Författare, pianister, konstnärer, grannar, mödrar, systrar, söner och fäder, alla mördades utan urskiljning. Alla stadens judar flyttades till ghettot och all judisk egendom konfiskerades." sid 179

Detta citat kommer från mordoffrets styvsyster som bodde i Tyskland under andra världskriget. Hon var jude och tvingades att fly. Jag tror att hennes upplevelser sitter som ett ärr i huvudet på henne. Hon blev faktiskt av med hela hennes familj. Sen räddslan som hon fick uppleva är nog obeskrivlig, att fly för sitt liv, att ha folk omkring sig som blir nerskjutna. Detta har satt stora ärr i henne som har påverkat hennes liv.

"Hon hade tur. Konsumbutiken var öppen. Hon handlade kaffe och grovt bröd bara till sig. Ett paket fjällfil med hjortron- som hon älskade och Göran avskydde- åkte ned i korgen." - sid 197

Detta citat dök upp i boken kort efter Göran och Karins uppbrott. Detta citat för medlar ett klart budskap till mig, det säger egentligen "jag är över med dig, nu står jag på egna ben!". Det visar hur mentalt stark hon är och jag tror att hon gör det här främst för att visa och säga till sig själv att det är över nu. Hon behöver övertala sig själv! Ett starkt citat!


"Karin satt i solskenet i sittbrunnen med en kopp kaffe. Klockan var bara tio. Vädret hade slagit om och blivit varmare och när hon satt i lä tillät temperaturen att hon kunde knäppa upp tröjan så att solen strålar kom åt hennes vinterbleka hud." - sid 206

Karin är en livsnjutare när hon väl får chansen att njuta av livet. Det finns inte mycket tid åt det mellan hennes jobb och andra ansvar, men när hon väl får chansen så tar hon den till fullo. Detta citat beskriver en total avkoppling för mig i alla fall.

Nino Borojevic NV10

Patrik Sjöberg- Det du inte såg

’’I taxin på väg tillbaka till hotellet tog jag upp medaljen ur fickan och vägde den i handen. Det var en skit medalj. Brons, vad fan var det? Det var guld som räknades. Inget annat.’’

Det här citatet demonstrerar Patriks vinnarskalle. Målet var toppen, dit han ville, dit han skulle. Det fanns ingen annan väg, blicken var fast och bestämt riktad mot toppen. En dag skulle han stå där som en vinnare.

Något jag är övertygad om är att alla handlingar har en baktanke, medvetet eller omedvetet. Det är dessa baktankar som gör oss till människor. Vissa är skickliga och kan dölja dessa, medan andra är genomskinliga. Det är beteendet som avgör, ifall vi kan tyda eller ej. Beteendet som pekar på hård, bestämd och målinriktad. Faktorer som genomskådar övertygelse. Just dessa egenskaper äger Patrik, han vill övertyga, övertyga omgivningen. Visa med stolthet att just han är en vinnare. Möjligen är orsaker till baktankar tidiga intermezzon. Som i Patriks fall, misstroendet från omgivningen, tvivel på att just han skulle bli en vinnare.

’’Jag hade svårare och svårare att umgås med Viljo. Det han hade gjort mot mig fick mig att känna mig smutsig och utnyttjad. Vid något tillfälle när vi hade en diskussion om hans beteende skrek jag rakt ut: ’’Du är ju för fan pedofil!’’. Men det var som att tala med en vägg. Han förstod inte vad jag menade.’’

Det kanske är svårt att inse sanningen. Det kanske är lätt att försumma vettet. Viljo lurade inte bara sig själv, han lurade Patrik. Ljög om hans uppförande, förträngde sanningen. Vilket senare kom att visas när han ställdes mot fakta. Han hade ingen förmåga att känna skuld. Förmodligen berodde detta på att Viljo aldrig såg sanningen. Han var så pass självlurad att faktum inte existerade. För självklart tar ingen åt sig när man själv anser att anklagelsen är en lögn.

Läslogg 2 - Livet Deluxe

”Hela gymgrejen var egentligen galen – en generations låtsatsförsök att leva upp till sjuka kroppsideal. En generation som lärt sig vara missnöjda med sig själva, hur de än såg ut.” (s.226-227)

Radovans dotter, Natalie, är på ett Body Pump-pass på gymmet. Under stretchingen så funderar hon över personerna på gymmet. Bara tjejer i hennes egen ålder, en och annan medelålderskvinna men bara tre killar. Det här citatet är en tanke som dyker upp under hennes reflektioner med sig själv.

Detta citat kan jag verkligen relatera till verkligheten. Mer eller mindre så började varenda ungdom på gymmet för något år sedan. Detta i hopp om att få den perfekta kroppen. Idag har ungdomar väldigt höga krav på sig själva. Vissa i hopp om att bli mer attraktiva och andra i hopp om att bli nöjda med sig själva. Men blir vi någon gång nöjda med oss själva?

Jag tror vi helt enkelt vill likna de kroppsideal som framför allt media har framfört under många år. Media påverkar oss mest i vardagen. De finns överallt. Reklamer för kläder, parfymer etc. I mitt tycke så är de verkligen alldeles för mycket program gällande överviktiga personer. Självklart så ska man uppmuntra ungdomar att sköta om hälsan, men de ska inte bli till någon överdrift. När vi dagligen bombas av bilder på det ”perfekta” kroppsidealet så blir de lätt att vi blir missnöjda med oss själva. Vilket jag tycker är lite små sjukt. Alla ska känna sig nöjda för dem de är och självklart så kan man ha mål om att se bra ut. Men det får inte gå till någon överdrift. Så länge man mår bra av det så är de ju inga problem. Dock kan de lätt bli så att kraven blir för höga och man mår dåligt av det istället.

”Natalie reste sig. Såg sitt ansikte i spegeln på universitetstoaletten. Hon hade varit där inne i tjugo minuter. Lollo och Tove måste undra vart hon tagit vägen. Hon var färdigsminkad. Sorgspåren undanröjda. Ytan återställd till värdig nivå” (s.251)

Natalie befinner sig i universitetets bibliotek och studerar Civilrättens grunder. Hon har precis börjat någon typ av juridiklinje på Stockholms universitet. Hon satt på toalettlocket. Paniken kom i stötar. Hon brast ut i tårar. Några minuter senare – golvet blänkte av tårar. Hon reste på sig och mådde bättre. Hon skulle klara det här. Plugget, mammas galna attacker och sorgen efter hennes pappa, Radovan.

Mari Jungstedt - I denna ljuva sommartid

"Och så det viktigaste av allt, Elin. Han älskade henne. Skulle hon växa upp med honom bara varannan vecka? Tanken var olidlig.!s.65

Detta säger Johan som är reporter på SVT. Johan har problem med sin käraste och det är på gränsen till att Emma inte klarar att vara kvar hos Johan längre, hon känner sig pressad och Johan känner att han inte klarar av att bara träffa Elin sin dotter bara varannan vecka. Det är svårt att få grepp riktigt om vilken relation dessa har mellan varandra.

"Pappan till hennes yngsta barn stod just nu på andra sidan utomhusbaren med en öl i ena handen, en cigg i den andra,obekymrat flirtande, utan den minsta tanke på henne eller Elin" s.96

Emma får syn på Johan på en utomhusbar samtidigt som hon själv sitter inne på Donners bar. Emma känner avundsjuka att Johan flörtar och lär känna nya kvinnor medan hon inte vet var hon ska ta vägen. Att avsluta eller inte veta var en relation är på väg tar på krafterna och kan vara svårt att bearbeta.

"Det kändes som det definitivt slut med Johan. på riktigt." s.98

Efter att ha stött ihop med Johan i baren så ställde Emmas dåliga humör till det ännu mer i relationen. Det blev ännu värre att hon hoppats på att hon hade kunnat skryta med att vara där med en kille. Så när Johan där med två tjejer och en kille brister det för Emma och hon går därifrån med känslan av att vara förödmjukad.

"I en första hundradels sekund tordde han att han låg i Emmas sängkammare ute i Roma, hann uppleva ett stråk av euforisk glädje som sköt genom kroppen innan han insåg att han inte ens tillbringat gårdagskvällen med henne och att ljuden utanför fönstret var bra många fler och högre än i det rofyllda villaområdet i Roma" s.103

Johan kommer på sig själv att ha legat med en av sina kollegor efter det hårda festandet fårn dagen innan. Förhållandet med Emma är nog nästintill kört. Johan har legat med en kollega samtidigt som Emma känner att hon inte vill vara med Johan längre. När hon får reda på det så tar det nog slut. Det är därför viktigt att tänka på hur man beter sig och att skylla på att man var full håller inte riktigt. Det är inte alltid en dans på rosor att försöka hålla uppe ett sjunkande förhållande.

Där ingen vind blåser - Annika Sjögren (Läslogg 2)

"Och när jag tände belysningen och såg Sandra, blodig och sönderslagen, ligga längst ner på stengolvet i källartrappan med de jeansklädda benen pekande uppåt, det ena utsträckt och det andra lätt böjt, erfor jag en déjà vu-känsla som fick det att blixtra inne i huvudet på mig." (sid.124)

När man läser den såhär så kan den verka som lite överdrivet detaljerad. Fast när man läste boken så blev det en väldigt bra balanserad känsla mellan spänning och förvåning.

"Hon satt hopsjunken på en stol med händerna i knät." (sid. 121)

Hon var en väldigt gammal tant som var trött och hungrig. En sorglig tant.

Brottsplats Rosenbad

”Bilden av ett högljutt gräl mellan en sårad Anders och en trött och utarbetad Beatrice, och så Anders som grep vad han fick tag i och besinningslöst slog henne i huvudet för att få henne tyst.”

I just det här skedet som citatet är ifrån så är det nästan kaos på departementet. En av ministrarna har ju blivit brutalt överfallen och har livshotande skador. Jenny har, med några andra kriminalare, fått i uppdrag att hitta den skyldiga. Efter ett sådant överfall har även de som inte var närvarande blivit chockade och känt sig otrygga.  Och det kommer hela tiden nya spekulationer på vem den skyldige kan vara. Man misstänker även sin bäste vän, för det verkar som att de inte litar på varandra längre.

I en sådan situation skulle jag agera precis samma sak. Jag menar, de kan ju hända precis vem som helst. Och 
när man jobbar under stress att de kan hända igen, skulle jag nog också misstänka alla. Även mina vänner. 

"Anders kände hur han skuffades undan. Som om han inte fanns."

Det pågår mobbning i det tysta på departementet. Och det är mest för hans läggning skulle jag tro. Jag valde citatet för att jag vill visa hur problemet med både rasism, dock inte i det här fallet, och homofobi finns i samhället. 

”Det är något tröstlöst med tomma arbetsplatser framåt kvällen.”

Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag tog det här citatet, men just denna tanke  brukar också slå mig ibland. Vissa dagar slutar ju vi sent, framåt fyra eller halv fem. Vid den tidpunkten är det oftast nästan tomt i skolan. Och just då får man en speciell känsla som inte går att beskriva. Kanske är det för att det är så stort och tomt och man står där ensam? Jag vet inte, men det är bara en underlig känsla. 

"Klockan tolv ringde hennes telefon på nattygsbordet. Det var från Karolinska. Beatrice hade vaknat!" 

Alla som hade varit involverade i överfallet hade fått sina liv helt omkastade på bara ett par dagar. Och man tror hela tiden på hopp, att Beatrice en dag ska kunna komma tillbaka till departement. Jag ville visa en av de få glädjestunderna i boken än så länge, och att hoppet trots allt lever. 

//Shaian NV10 

Flyga Drake

”Jag behandlade Hassan väl, som en vän, till och med bättre, mer som en bror.” (s. 46)

Amir hade precis tänkt att Hassan inte var hans vän, utan hanns tjänare. Han ville inte se Hassan som en tjänare, utan som en bror. Det säger mig att trots att Hassan är en tjänare, så verkar han betyda lika mycket för honom, som om han vore hans egen bror. Det säger mig att man kan se någon som sin bror, fast att han inte är sin biologiska bror.

”Hassans ansikte var mitt tidigaste minne och jag kände till alla små subtila skiftningar i det, hade sett varenda ryckning och rörelse som någonsin glimtat förbi.” (s. 47-48)

Det som fick mig att fastna för det här citatet, var att det fick mig att tänka på hur väl man kan känna en person, genom att ha växt upp som bröder. Han såg Hassan som en bror. Det gjorde inget att han inte var hans biologiska bror.

”För dig ska jag göra det tusen gånger om!” (s. 71)

Det här citatet kommer från när Hassan ska hämta den sista draken åt Amir. Jag fastnade på detta citat för att det verkade som om han verkligen menade det han sa. Det var riktig vänskap som fick Hassan att säga de orden.

”Min nyckel till Babas hjärta.” (s. 75)

Det är den blåa draken som skulle kunna förbättra relationen mellan Amir och hans pappa. Det verkar som om han trodde att en drake skulle kunna fixa hans relation med sin pappa. Att draken var nyckeln till att äntligen kunna göra sin pappa stolt.

Fyrmästarens dotter - Ann Rosman

" Kvinnans hår var kort, rakt och argt rödfärgat och förde tankarna till en rotborste. De satte sig i ett anonymt rum med ledsna gardiner och en gammal overheadapparat stående i ena hörnet. Väggarna hade målad väv i en färg som borde heta "deppig champinjon" eller något i den stilen. En praktiskt och säkert slitstark linoleummatta täckte golvet och någon hade ställt i överblivna bokhyllor som nu gapade tomma längs väggarna." - sid 79


Detta citat dyker upp när Sara som är en av personerna i boken besöker försäkrings kassan. Sara har problem med sitt liv just nu få hon är utbränd på jobbet och har psykiska problem som man ännu inte vet om i boken. Hela miljön som hon nu befinner sig i låter som ett fängelse fast det bara är ett vanligt kontor. De tomma bokhyllorna som beskriver hur tomt det egentligen är i rummet. Samt med den bittra kvinnan som utstrålar bitterhet gör inte den hela situationen bättre.

"Nu lägger du av, folke!" Karin slog i handflatan i bordet så att det ekade i lilla rummet. Jäklar vad det sved! Smärtan fick tårarna att stiga i ögonen. Hon blinkade bort dem och bet sig i läppen för att hålla masken." - sid 111.


Denna situation uppstår när huvudpersonen och polisen Karin hamnar i bråk med sin kollega Folke. Jag tycker att detta citat uttrycker en stark ilska men ändå lite falsk med tanke på att Karin inte beskrivs vara den här personen som skulle kunna reagera så här. Det visas också att hon inte är den personen efter utbrottet då hon bara vill brista ut i tårar.

"Sara kände hur allt blod rusade upp i huvudet. "Vad fan sägger du? Jag vill inte gå på någon jävla släktmiddag. Diane skall väll ändå gå dit och visa upp sig och sina barn." - sid 148


Sara är också lite mer den tystlåtna personer som inte hörs i mängden, men just i det här ögonblicket så är hon inte sån. Detta gräl uppstod när hennes man bjöd med henne på en släktmiddag i hans familj. Jag kan tänka mig att Sara hade för mycket att tänka på, jobbet, sina barn och nu hennes mans familj som hon inte direkt var kär i. Hon ville inte gå och skådespela framför släkten och låtsas vara glad.

"Nycklarna hade Karin kastat in genom brevinkastet som avtalat. En kort stund stod hon med dem i handen och mindes när hon och Göran hade fått lägenheten. Så öppnade hon metalluckan och släppte ned dem."

Huvudpersonen Karin har separerat men sin man och håller på att flytta ut ur lägenheten. Det är en svår situatuion för henne. Jag tror att hon fortfarande älskar honom men att älska honom är svårt.
Göran är kapten på ett handelsfartyg som innebär att han jobbar i sex veckorsperioder vilket inte är bra för deras förhållande. Men det är inte det som är det svåra utan faktum är att när han väl är hemma så känns det som att han inte är där, han är inte engagerad i något.
Alla minnen som hon och Göran har tillsammans strömmade nog igenom henne precis innan hon släppte nyckeln i brevinkastet.

Nino Borojevic Nv10

Patrik Sjöberg- Det du inte såg

''Det var en konstig tanke. Ett rent konstaterande. Inga starka känslor dök upp i mitt inre. Ingenting. Jag kände mig helt tom. Det förvånade mig''

Detta citat demonstrerar Patrik Sjöbergs första tankar efter beskedet om hans låtsas pappa, beskedet om hans död. Det skrämmer mig att en sådan tragedi inte leder till sorg, utan intighet. Att en person kan bli lättad när en närstående gått bort. Det innebär att relationen till den bortgångna varit utöver det vanliga. Utöver det man önskat, utöver det man gett tillbaka. Det har lett till minnen som satt djupa spår. Något hemskt hände. 

''Får du höra att du är en idiot tillräckligt många gånger tror du säkert tillslut att du är det.''

Andra människors beteenden kan påverka vår egen självkänsla. Vilket jag själv tycker är helt galet. Det är nämligen svårt att inte bry sig. Precis som Patrik Sjöberg uttrycker sig lyssnar vår hjärna på iakttagelser från omgivningen. Tänk på vad du säger till dina vänner!

''Det händer så mycket i era kroppar i den där åldern så det kan vara svårt att veta hur man ska lägga upp träningen, sa han medan han satt på sängkanten och drog i mig. Men genom att titta på konsistensen på utlösningen kan jag se hur hårt jag kan pressa er utan att det är skadligt.''

Detta är ett av alla påhitt som Patrik blev lurad till. 

   Min första reaktion blev starka känslor som sedan gav konsekvenser till svåra frågor. Frågor som jag direkt ställde till ett par killar i klassen. Bland annat ifall de tror sig kunna bli lurad, som Patrik, till något liknande. Ifall de skulle reagera eller agera. Självklart är svaret svårt. Att lita på en person är något stort, det är makt.

’’Det gick bra för mig i finalen. Jag tangerade mitt personliga rekord och tog silver, slagen av endast Dietmar Mögenburg. Där fick de, alla de som påstått att jag inte kunde göra bra ifrån mig på mästerskap.’’

Det är tufft att inte nå sina egna mål, det är tufft att se en besviken omgivning. Glädjen som sedan sprider sig inom dig när du en gång klarat dig, en gång fått visa vad du går för, är den sanna glädjen. Känslor som får oss människor att fortsätta med utmaningar här i livet.   

/Frida Selling NV10

Guillermo Martínez - Morden i Oxford av Adam Salonen NV10

Citat nr 1, s. 18 av "Beth" till huvudpersonen:
"- Jag vet inte. Du verkar så fri, du lämnar ditt land, ditt liv där, alltihop. Och två veckor senare ser jag dig här, nöjd och glad, solbränd, med en tennisracket i handen, jag är faktiskt avundsjuk på dig.
Kommentar: Här får man redogörelse av vilken typ av person Beth är, och vad hon vill åtstadkomma i livet. Hon är trött på att hon lever ett sådant instängt liv, att göra saker hon inte vill var dag lång. Hon vill leva lika fritt som huvudpersonen, men hon anser att det är försent för henne, att hon är för gammal (29 år) för att resa och se världen. Hon verkar vara missnöjd med sitt liv.

Citat nr 2, s. 19 av "Beth" till huvudpersonen:
"- Jag avskyr det, sade hon, och blicken mörknade. Jag avskyr det mer och mer och får allt svårare att dölja det. Ibland blir jag rädd att det ska märkas när vi spelar ,att dirigenten eller någon av mina kolleger ska inse hur illa jag tycker om varenda ton som jag spelar. Men vi avslutar alla konserter, och folk applåderar, och ingen verkar begripa något. Är det inte konstigt?"
Kommentar: Detta citat kom från Beth efter att huvudpersonen frågade om hon inte gillar att spela cello. Här får man reda en del om vad för slags person Beth är. Delvis är hon missnöjd med sitt liv, hon önskade att det hade sett ut annorlunda, men det nämnde jag i första citatet. Man får reda på att hon gör det här för att imponera på Mrs Eagleton, som älskar cello och är som en mormor för Beth, hon gör det mesta i sitt liv för att tillfredställa andra, och det säger att hon inte är självisk, utan en god person som ser andras behov före hennes eget.

Citat nr 1, s. 21 av Arthur Seldom till huvudpersonen:
" - Min första hustru var från Buenos Aires, sade han med perfekt spansk dialekt och räckte mig handen. Jag heter Arthur Seldom"
Kommentar: Här träffar Arthur Seldom huvudpersonen för första gången. Och man får reda på en massa om honom redan efter första meningen. Dels att han har haft flertal fruar, men att han även är en britt men ändå pratar perfekt flytande spanska. Det säger att han gillar att resa och se världen. Han gillar att lära sig saker bara för en annan persons skull. Han lärde sig spanska för att hans första fru inte pratade så bra engelska. Man får även reda på att han inte är en blyg person, han gillar att prata och kan ibland prata lite för mycket.

Citat nr 2, s. 29 av Arthur Seldom till kriminalinspektor Petersen:
" - Det kan ha att göra med kapitlet om seriebrott i min bok, sade Seldom. Där hävdar jag att om man bortser från polisfilmer och kriminalromaner så är den dolda logiken bakom seriebrott i allmänhet rudimentär och handlar mest om en psykisk sjukdom.
Kommentar: Innan mordet på Mrs Eagleton så fick Arthur Seldom en lapp, där det stod "Sen första i serien." Sen var det en svart ifylld cirkel under texten. Då ifrågasätter kriminalinspektor Petersen cirkeln, och frågar vad det kan vara. Här går Arthur Seldom in och börjar berätta en massa om vad cirkeln kan vara, att de har ett fall med en seriemördare att lösa. Det var inget slumpmässigt mord, utan mordet har en mening. Arthur Seldom är väldigt medveten om kriminalromaner och sådant, det berättar att han har ett personligt intresse att se polisfilmer, där mördaren alltid är ett mysterie. Han har även studerat närmre kring ämnet och det är en stor hobby hos honom, det berättar lite att han är en man som gillar adrenalin och äventyr.

Paolo Coelho - 11 minuter

Läslogg 1.

”De var jättenyfikna på vad som hade hänt, och stolt berättade Maria att det bästa var när hon kände hans tunga mot sina tänder. En av flickorna skrattade.

»Öppnade du inte munnen?»
Med en gång stod allt klart för henne – frågan, besvikelsen.
»Varför då?»
»För att låta tungan komma in.»
»Vad är skillnaden?»
»Det går inte att förklara. Det är så man kysser.»

Maria hade precis fått sin första kyss och förstod inte varför killen hade betett sig underligt. Inte förens hon fick veta att hon hade gjort fel. Hon kände att kärleken hade svikit henne igen. Som det står i texten ”– frågan, besvikelsen” så kände hon en stor besvikelse. Inte över att kompisarna hade skrattat åt henne och inte över att killen sen hade avvisat henne, utan över sig själv. Jag valde det här citatet för att den här händelsen bidrog senare till att hon kom in på ett sidospår i sitt liv.

”Även om mitt mål är att förstå kärleken, och även om jag lider på grund av dem som jag har gett mitt hjärta, märker jag att de män som har rört min kropp inte har lyckats nå min själ.”

Under Marias tonårs år ville hon helst av allt förstå och känna kärlek, att uppleva den. Men varje gång slog det slint. Att hon fick för sig att spela svårfångad, att inte veta hur man kysser på riktigt och när hon förlorade oskulden och inte kände någonting. Hennes förhoppningar om att få uppleva äkta kärlek försvann.

”Mitt liv är som en bergodalbanan, en våldsam och svindlande lek, liver är att hoppa fallskärm, det är att ta risker, falla och resa sig på nytt, det är bergsbestigning, det är att försöka nå upp till toppen av sig själv, och känna sig otillfredsställd och fylld av ångest när man inte klarar det.”

Det här är ett utdrag från Marias dagbok när hon är i Geneve. Hon står utanför en bergodalbana, fattig och lurad och ser människor förväntansfullt köa till bergodalbanan och sedan springa ut skräckslagna. Hon frågar sig själv; är de inte förberedda på vad som väntar dem?
Jag valde det här citatet för att det stämmer så bra in på verkligheten, livet kan inte alltid vara toppen men att det finns ljus bakom varje kulle.

”Jag kommer ihåg allt, utom det ögonblick då jag fattade beslutet. Märkligt nog har jag inga skuldkänslor. Förr brukade jag se på de flickor som hade sex för pengar som några livet inte hade gett något annat val – och nu märker jag att det inte är så. Jag kunde säga »ja» och jag kunde ha sagt »nej», ingen tvingade mig till något."

Det här citatet är ifrån den del av romanen när Maria har sålt sex för första gången. Hon tycker att livet har valt den här vägen för henne. För henne spelar det ingen roll vad hon gör nu för ett tag, det enda som spelar roll är att hon inte kommer att göra det här för resten av livet.