”En märklig plats. Även om hon varit där många gånger med pappa så tyckte hon nu att den kändes fientlig” (s.294)
Natalie besöker ett backhoppningstorn som hennes pappa har varit involverad i. Hon är där för att träffa en av Radovans gamla män, Stefanovic. Det uppstår en del konflikter angående framtiden. Vem ska bli en nye arvtagaren efter Radovans död?
Med detta citat så vill jag bara påvisa att minnen, miljöer och personer hör ihop. Man kopplar ofta en del platser till personer som man besökt platsen med. Jag känner igen mig i att platser kan kännas annorlunda, beroende på om man är där ensam eller med någon annan. En plats eller en viss miljö kan verkligen kopplas samman till ett visst minne.
Det så kallade Tornet befinner sig i Stockholm. I boken beskriver de utsikten från ett rum med fönster i tre riktningar.
”Man såg ut över Lill-Jansskogen. Bort över Östermalm. Längre bort såg hon Stadshuset, kyrktornen, och höghusen vid Hötorget. Längst bort: Globen skymtade. Stockholm bredde ut sig.” (s.295)
Jag kan själv visualisera bilden av hur det ser ut. På grund av att jag har sett alla de byggnaderna som beskrivs. Boken är lättare att förstå om man vistats i Stockholm en del. Eftersom boken utspelar sig i Stockholm så är det en stor fördel att veta hur miljön ser ut här. Jens Lapidus förutsätter att alla som läser boken vet hur Stadshuset, kyrktornen, höghusen vid Hötorget och Globen ser ut. Vilket är bra eftersom då behöver man inte gå in på massvis med onödiga detaljer. Dock så borde de bli svårt för vissa att kunna visualisera sig en bild om man aldrig sett byggnaderna förut.
Överlag så är bokens miljöer beskrivna på många olika sätt. Objekt beskrivs sällan med hjälp av färg och form. Det kan vara kort och koncist förklarat utan en massa detaljer. Detta sker oftast i samband med beskrivningar av objekt som de flesta av oss känner igen, t.ex. de i citatet ovan. Det finns även beskrivningar av miljöer som är mer abstrakta. Detta gör att man får skapa sig en egen bild av hur saker ser ut. T.ex.
”En soffgrupp, ett bord med sex stolar runtomkring, en minibar mot den fönsterfria väggen, fylld med flaskor.” (s.295)
Detta citat tycker jag man kan använda sin fantasi till, eftersom han inte gått in på några detaljer om hur föremålen ser ut. Det är upp till en själv att bestämma. Den bilden man får upp i huvudet när man läser är den bilden som beskriver rummet bäst. Hade han beskrivit föremålen med färger etc. så hade det inte alls blivit på samma sätt. Det hade genast blivit mycket striktare och ingen fantasi hade behövt användas. Nu är de upp till en själv. Vilken färg har möblerna? Vilken färg har rummet? Hur ser soffgruppen ut? Är rummet modernt eller gammalt? Detta är några frågor man kan ställa sig.
Intressant det du tar upp om Lapidus sätt att inte gå in på detaljer i sina beskrivningar! Du menar också att det kan vara svårt för läsare som inte känner till Stockholm att visualisera miljöer - visst kan det vara en fördel att känna till staden, men bara olika namn på byggnader och gator kan också skapa en speciell stämning och man kan skapa egna bilder i sitt huvud.
SvaraRadera