Patrik Sjöberg- Det du inte såg

’’I taxin på väg tillbaka till hotellet tog jag upp medaljen ur fickan och vägde den i handen. Det var en skit medalj. Brons, vad fan var det? Det var guld som räknades. Inget annat.’’

Det här citatet demonstrerar Patriks vinnarskalle. Målet var toppen, dit han ville, dit han skulle. Det fanns ingen annan väg, blicken var fast och bestämt riktad mot toppen. En dag skulle han stå där som en vinnare.

Något jag är övertygad om är att alla handlingar har en baktanke, medvetet eller omedvetet. Det är dessa baktankar som gör oss till människor. Vissa är skickliga och kan dölja dessa, medan andra är genomskinliga. Det är beteendet som avgör, ifall vi kan tyda eller ej. Beteendet som pekar på hård, bestämd och målinriktad. Faktorer som genomskådar övertygelse. Just dessa egenskaper äger Patrik, han vill övertyga, övertyga omgivningen. Visa med stolthet att just han är en vinnare. Möjligen är orsaker till baktankar tidiga intermezzon. Som i Patriks fall, misstroendet från omgivningen, tvivel på att just han skulle bli en vinnare.

’’Jag hade svårare och svårare att umgås med Viljo. Det han hade gjort mot mig fick mig att känna mig smutsig och utnyttjad. Vid något tillfälle när vi hade en diskussion om hans beteende skrek jag rakt ut: ’’Du är ju för fan pedofil!’’. Men det var som att tala med en vägg. Han förstod inte vad jag menade.’’

Det kanske är svårt att inse sanningen. Det kanske är lätt att försumma vettet. Viljo lurade inte bara sig själv, han lurade Patrik. Ljög om hans uppförande, förträngde sanningen. Vilket senare kom att visas när han ställdes mot fakta. Han hade ingen förmåga att känna skuld. Förmodligen berodde detta på att Viljo aldrig såg sanningen. Han var så pass självlurad att faktum inte existerade. För självklart tar ingen åt sig när man själv anser att anklagelsen är en lögn.