”Allas ögon var fästa på fyrens lanternin, i väntan på att ljuset skulle tändas. Ejdrarnas välbekanta och något förvånande ohoande hördes och måsarna dämpade för en stund sitt skriande. Så svepte det första vita blänket över horisonten och ett fyrfaldigt leve utbringades för Pater Noster.”
Allt hade precis löst sig i boken, Karin känner för första gången i boken lugn och ro och jag tror att hon inte är den enda som känner så efter allt som har hänt på Marstrands ön. Befolkningen från hela Marstrands ön stod vid den nyrenoverade fyren Pater Noster som återinvigdes.
Det som är lite intressant med boken är att den slutar precis var boken började, vid fyren där offret i boken hittades död.
Jag tyckte att boken var ganska krånglig, det var alldeles för många personer i boken så det blev lite svårt att förstå boken i slutet. Den här boken kanske inte är den mest intressanta boken för ungdomar i vår ålder, just för att den är lite långsam i mitten och sen kommer allt helt plötsligt i slutet så att man nästan inte hinner med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar