Patrik Sjöberg- Det du inte såg

LOGG 3

’’Jag var tillbaka på tävlingsarenan igen. Solen sken, luften var varm och det var fullsatt på läktarna. Ett sorl av förväntan låg i luften. Jag satte mig ner på en av bänkarna nära höjdhoppsställningen för att snöra på mig skorna, och först då slog det mig: Fan jag har ju inte tränat på flera år.’’

’’Jag vaknade ur drömmen innan jag påbörjat ansatsen. Det gjorde jag alltid. Men drömmen var så jäkla verklig, så oerhört intensiv. Allt fanns där: ljuden, lukterna, känslan i magen.’’

Detta citat beskriver närheten vi har till ett hem. Platsen vi känner bäst, platsen vi behärskar utantill. Miljön som gör oss trygga, lukterna som påverkar vår stimulans. Detta fick Patrik uppleva på tävlingsarenan, det var hans hem. Inte var det konstigt att dessa drömmar kom och gick. Patrik saknade sitt hem, saknade sina familjemedlemmar som fanns där ute. Denna miljö var Patriks vardag, omgivningen samt alla iakttagelser från denna plats var så pass starka och intensiva att han omedvetet kunde uppleva dessa platser identiska i sina drömmar.

’’Det är länge sedan jag besökte Viljos grav nu, men de första åren efter hans död gjorde jag det många gånger. Ofta ville jag bara åka dit för att kunna konstatera att det var över. Det gav mig en slags tillfredställelse att titta på graven. Där nere ligger du, men jag är kvar här uppe.’’

Detta citat både illustrerar och förmedlar en känsla kring miljön. Omgivningen som annars var sorgbunden skymtade en lättnad, lättnad av att kunna konstatera ett faktum. Denna plats bidrog till att Patrik så småningom kunde gå vidare, lämna det gamla bakom sig. Fastlägga faktumet, känna friheten i nuläget. Jag tror dock att det krävs ett antal år innan man på riktigt kan lämna något bakom sig. Till en början förföljer oron om att faktumet inte stämmer. Att man en dag ska ställas mot väggen och inse att det endast var en lögn. Därför vill man konstatera sanningen, likt Patrik, återvända till graven.

’’Skyll inte på kända personer, skyll inte på skolan, skyll inte på samhället. Titta på er själva. Barnen blir en bild av hur ni är. Det är vad ni gör hemma som spelar roll. Inte vad jag gör och inte gör på krogen. Självklart hjälper en massa yttre impulser till, men allt börjar där hemma.’’

Frågan är varför just berömda profiler känner en skyldighet till att vara ett föredöme för samhället. Varför just dessa profiler anses påverka ungdomars beteende. Hur ska man som känd bete sig för att accepteras från samhället? Ska det privata livet påverka omdömet, eller bryr sig omgivningen endast om konsten de framför?

Jag anser att folket har rätt till att döma, tycka till kring konsten, i de lägen profilerna lever i cirkusen. Sedan vad de gör och icke gör utanför detta ska omvärlden inte bry sig om. Dock är det inte lätt. Vi har en tendens av att skylla ifrån oss, vi har en tendens av att döma folk. Det hindrar oss från att inse att uppfostran och beteende påverkas utefter hur det utspelas i hemmet. Personligheten utvecklas i rätt riktning då man känner trygghet. Tillsammans med denna grund finns det även påfallande yttre impulser, men glöm inte att barnen blir en bild utan er själva.